Stäng

När ordklasserna flyter in i varandra låter vi som vuxna

Jag pratar mycket om spännande språkliga fenomen i Språkkrönikan, men ibland är det bra att gå tillbaka till skolbänken och påminna sig om grunderna. Den som återbesöker gammal kunskap kan dessutom få nya perspektiv på saker och ting!

I dag ska jag prata om ordklasser, vilket kanske är det första som folk förknippar med språklektioner och grammatik. Alla ord kan delas in i olika grupper, som verb, substantiv och prepositioner, och i grundskolan kan vi få höra minnesregler för att hålla reda på dem. Det kan heta att ”substantiv är namn på ting, som boll och ring”, ”verb är sånt man gör, som tutar och kör” och ”prepositioner anger semantisk relation, mellan ett överordnat led och sin rektion”.

Men precis som många andra tumregler vi lär oss som barn (som att man inte får börja en mening med men), är de här ramsorna sällan helt korrekta. En körning är ju något man gör, fast det är ett substantiv, och att heta något är inget man gör, fast det är ett verb. Resonemanget brukar vara att vi lär barnen grunderna först, så kan vi krångla till det senare, men eftersom även vanliga och enkla ord inte passar i modellen blir barnen lätt förvirrade. Fast det är klart, att drämma ner Svenska Akademiens grammatik framför ungarna skulle nog inte heller hjälpa.

Det är vanligt med substantiv för sådant som man gör, men det är samtidigt något som förknippas med vuxenspråk. Ramsorna är kanske motiverade eftersom barn gärna säger fira och sjunga i stället för firande och sjungning. Men att barn inte själva använder vissa ordformer betyder inte att de inte förstår dem, och när skoluppgifter är skrivna av vuxna kan det bli klurigt att tillämpa ramsan om ”saker man gör”.

En sats får inte innehålla hur många verb som helst, så att göra om verben till substantiv är ett bra sätt att klämma in mer information i meningar, och det tyder på ett mer avancerat språkbruk. Men ibland kan vi vuxna gå överstyr med substantiveringen, som i ”genomförandet av firandet senareläggs med anledning av sjukdom” i stället för ”jag är sjuk, så vi skjuter upp kalaset”. Till vardags behöver vi inte substantivera så himla mycket.

Med detta sagt får vi medge att verb vanligtvis betecknar processer, saker man gör, och substantiv vanligtvis betecknar ting. Ett substantiv som betecknar en process avviker alltså lite från det vanliga, och vi har ett namn för den här avvikelsen: grammatisk metafor. En vanlig metafor går ut på att använda ett oväntat ord för att benämna något, men en grammatisk metafor går ut på att använda en oväntad ordklass. Andra grammatiska metaforer är substantiv för egenskap, adjektiv för process och verb för orsakssamband. Vilka hittar du i den här texten?

Den här texten publicerades ursprungligen i Hela Hälsinglands gratistidningar.

Kommentera

Ingen kommer att kunna se din e-postadress! Obligatoriska fält har en asterisk *